Viides sinfonia

Femte symfonin


3A1.mp3 = Originalversionen, 1. sats: Tempo tranquillo assai (avsnitt från början) | 3A2.mp3 = Slutliga versionen, 1. sats: Tempo molto moderato - Allegro moderato (avsnitt från början)
Sinfonia Lahti, Osmo Vänskä, dir.

För att skaffa sig sitt dagliga bröd komponerade Sibelius under första världskriget 1914–1917 många miniatyrverk för den inhemska marknaden. Han hade börjat skissera upp sin femte symfoni 1914, men tiden ville inte räcka till för att komponera en symfoni då "mindre" verk upptog största delen av hans tid.

De finska förläggarna var inte intresserade av symfonin och inte heller hos danska Wilhelm Hansen vann den gehör – man meddelade att i tider som dessa kunde man endast publicera pianomusik och sånger.

På grund av annat kompositionsarbete framskred arbetet med den femte symfonin långsamt. Trots allt slutfördes verket enligt planerna och uruppfördes på tonsättarens 50-årsdag 1915.
Trots det ivriga mottagandet var tonsättaren själv inte nöjd med sin symfoni. Om detta skvallrar också den order som står inskriven i symfonins förstaviolinstämma: ”Bör brännas”. Femte symfonin plågade tonsättaren under hela slutet av 1910-talet.

Den nya versionen av verket framfördes 1916. Den tredje och slutliga versionen av verket, numera den mest kända, slutfördes och uruppfördes 1919. Symfonins första och slutliga version är påfallande olika varandra redan från de första takterna.

De största förändringarna gällde verkets helhetsform. Första versionen bestod av fyra satser, den slutliga versionen av endast tre. I den slutliga versionen förenade tonsättaren det ursprungliga verkets två första satser på ett sätt som anses mycket betydande såväl i Sibelius produktion som i symfonilitteraturen överlag.